Ligger nyduschad i sängen och läser den fantastiska Carolina Gynnings andra självbiografi Ego Woman. Jag älskar den kvinnan, hon är min nya stora förebild. Jag läser precis kapitlet som handlar om sex. Det stämmer så bra det hon skriver!

"Vi måste höja våra röster, vi som gillar sex, och inte huka oss inför de antisexuella strömningarna i samhället. Vi ska inte låta oss bli förnedrade och utmålade som lösaktiga och dåliga flickor. Låt alla ha så mycket sex de vill och på vilket sätt de vill, så länge de inte skadar någon annan."

Love it, det är precis så det ska vara. Jag blir dessutom alltid lika förundrad över hur pryda många flickor fortfarande är. Ett exempel; det har ju öppnat en ny erotikshop inne i Halmstad, på Storgatan som ju är den största gatan i Halmstad city med flest butiker. Jag träffade en tjej nu för inte så länge sedan som tyckte det var fel och jobbigt att den låg mitt i stan. What the fuck?! Jag förstod inte riktigt varför. Men det är säkert för att många fortfarande anser att sex är något "fult". Att det är ingenting som fina flickor håller på med. Visst, folk får gärna var återhållsamma och pryda men det skrämmer mig att det är så många som fortfarande tycker att sex är något jobbigt. Jag har aldrig känt så för sex. Inte ens när jag gick på högstadiet så var det något fult och jobbigt. Bara spännande och kul.

Men läs den här boken! Carolina Gynning är grym, fler borde upptäcka det. Snygg som fan är hon också.

Nu sitter jag här i min säng, naken med laptopen i knäet och mitt skissblock och mina pennor jämte mig. I påsen bredvid sängen finns det två canvasdukar och tolv tuber med oljefärg.

Jag är en person som alltid haft svårt att uttrycka mig i tal men inte i ord. Jag har alltid älskat att skriva, inte dikter utan verkligheten. Jag har alltid haft en förkärlek till att rita och måla, även om jag inte är speciellt bra på det. Men jag tror att det är mitt sätt att uttrycka mig. Jag pratar inte om saker och ting utan jag skriver ner mina innersta tankar. Det har jag gjort flera gånger på både gott och ont. När jag har mycket att tänka på så måste jag göra av mina tankar någonstans. De måste försvinna ut genom mina fingrar. Genom tangenter, en blyertspenna eller målarpensel. Det måste ut.

Här sitter jag i min säng, utan en tråd på kroppen med mina tankar i knäet, min befrielse på lakanen jämte mig. Jag tycker synd om de människor som måste uttrycka sig i tal och inte kan få ut sina känslor på print. Det här är min befrielse.